Med Anna i mina öron.



Jag tog en paus.
Ut i den sista bitande höstkylan.
I dagens sista ljus.
Bara Anna Ternheim och jag.
En promenad utan mål.
Jag bara gick.
Ett stort glödande föremål föll från himlen. 
Det ville inte fastna på bild.
Passerade gamla minnen.
Solen gick ner.
Sen var jag hemma igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0