Lite spontanitet.
Vaken i ljummet sommarmörker till fin-dansant-känslomusik och med rogivande stadsbrus i bakgrunden. Tänker på impulsivitet när den blir som bäst, storstad som farligt nog bitvis smälter mitt hjärta mer och mer för varje svidande biljett och jag ser insiktsfullt på vad som är av betydelse. Lycka i sin enklaste form. Längtan inför planer på ett sista sommarmåste och ytterligare lite mer storstadspuls bubblar sig närmande upp på ytan. Förhoppningar, förväntningar och glädjeruset är nära att skjuta i höjden och hösten med mörka färger och bitande kyla känns på ett betryggande avstånd.
Kommentarer
Trackback