Tell me when you hear my heart stop.
Ännu ett plötsligt kreativitetsinfall har slagit ner i mitt huvud. Resultatet är kanske det vackraste och finaste jag någonsin skapat. Tidskrävande men denna modell måste ju urarta i alla möjliga färgkombinationer och smyckevariationer. Massproduktion nästa.
I mitt huvud leder dock alltid plötslig kreativitet till en viss överdosering.
Jag har beställt en bok om stickning, nu ska jag sticka fina och varma vantar. Kanske ett par raggsockor och en halsduk också. När jag ändå håller på.
Ett fint secondhandfynd till kjol ska sys upp, för hand, sen är den så gott som perfekt.
Inredningsidéerna flödar som aldrig förr. Saker ska bort, in med nytt, gitarren är redan uppe på väggen. En jordglob vill jag ha. Mamma ska ha en gammal. Någonstans. Perfekt.
Mer fotografier ska upp på väggen, bara att börja printa. Mer av allt ska upp på väggarna.
Jag gissar på att jag har tröttnat inom en vecka med en halvfärdig lista. Som vanligt alltså.
Kommentarer
Trackback