J T M.
Med Parisutsikt från Montmartre.
Paris var gamla hus, snirkliga gator, uteserveringar, balkonghäng, vin och baguette, kvällsutflykter, varmt, växlande och kolossalt stort.
Det var över lika fort som det började.
Jag har aldrig känt mig så förvirrat spretande åt alla möjliga håll som nu.
3/3.
Bortglömda bilder i en skruttkamera såg dagens ljus.
En kväll på Katalin med Anna Ternheim.
Jag var lycklig.
Le printemps.
En vecka fylld av härligt värmande ljuspartiklar.
Tjockt utbytt mot tunt och blött mot torrt.
Fågelkvitter om sena ljumna nätter.
Uppvaknande till ljuskonst på vita väggar.
De sista vinterspåren borstars upp från stadsgatorna.
Allting känns så kolossalt maximalt.
