Sigh no more, no more, one foot in sea, one on shore, my heart was never pure, and you know me, and you know me.
Har känt mig lite vilsen på senaste tiden och bestämt mig för att blivit halvt vegetarian. Men lyssnar man på Mumford & Sons och drömmer sig bort till Paris vackra taksiluetter så känns allt ganska underbart.
Dina händer är fulla av blommor, dina ögon är fulla av liv.
.
Allt blir överdoserat och på blodigt allvar, jag känner mig så patetisk.
Filmtips en grå andra advent.
Marie Antoinette av Sofia Coppola. Fransk historia har aldrig varit finare med ett soundtrack innehållande exempelvis The Strokes och New Order.
To die by your side is such an heavenly way to die.
Himmelriket infinner sig för tillfället med slutna ögon och Smiths. Huvudet med alla spänningar är tillbaka igen och jag väntar tålmodigt på räddningen, ett materiellt par av nördighet.
Långa nätter med svårdefinerbara gränser.
Sömnigheten med trötta ögon försvann lika fort som den dök upp. Kroppen har blivit lika förvirrad som sinnet. Natt och dag existerar inte längre inom fina ramar. Nyss och plötsligt mitt i natten slog det mig att jag vill spela piano. Lära mig La valse d'Amelie av Yann Tiersen. Det skulle vara fint.
Never trust anyone so run away, run run run.
Fint.
