Love the light.

Finast funna bilder på väldigt länge. Violeta Niebla.

Honey don't you weep.

Typ finaste videon just nu. Är ensam och sjuk med sällskap av en bakis och konstant hungrig bror istället för att dansa sönder fotsulorna på kära v-dala. Känns sådär. Kollat på en dålig krigsfilm med blod och avhuggna kroppsdelar i brist på annat. Känns sådär. Valet mellan att rycka upp sig eller att dra något gammalt över sig och sova i hundra år är svårt. 
Jag är trött på enformigheten men framförallt är jag trött på att vara sjuk.

Hösttankar och en septemberfödelsedag.

Systembolagsåldern är plötsligt här. Underligt och lite småläskigt, speciellt med kommentarer som "nästa år du fyller jämt blir vid 30" och "hur känns det? nu kommer åren bara att gå fortare och fortare". Men det känns mest rätt underbart, med indansning till vuxenlivet med alltför fina vänner och tårt-och kakkalas med alltför generösa och fina släktingar. Tack tack tack! Och mitt i allt fick jag en basker. En höstfärgad fin basker och jag inser att hösten verkligen är på ingång. Med lagom bitande kyla, varma färger, lövtäckt mark, mysmörker och tjocka halsdukar. Bland det allra vackraste jag vet. Hösten, min årstid. Nu längtar jag bara efter färgskiftningar, att låta basker värma öronen och jag känner mig mest bara väldigt lycklig.

Höstens första söndag.

Bakis, sunkig och ensam. Hjärnan och kroppen går på pinsamt låg aktivitet och jag fördriver mest tiden med fin gammal och ny musik. Mest El Perro, Jacques Dutronc, Wilco, [ingenting] och James Yuill (*extra tumme upp*). Avslut med en kopp franskt kaffe, fransk film och överblivna chipsrester lockar starkt. Ensamhet är inte helt dumt ändå. Till och från.
Hittar fina sidor med fina bilder:
http://thecompletetruth.blogg.se/
http://thehymnforthecigarettes.blogspot.com/
Åh, jag vill ha en egen liten nikon. Och en polaroidkamera och en... 
Fotointresset kliar fortfarande lika mycket i fingrarna. 

Ur rastlösheten.

Jag är en vandrande sleeping beauty. Bokstavligt talat. Gör ingenting, tänker ingenting. 
Orkar ingenting. Rastlösheten börjar bli för mycket vardag. Det kliar i fingrarna efter något, 
jag vet inte riktigt. Sysselsättning. 
Men allra mest har jag börjat drömma om bilder, objektiv, gamla polaroidkameror, analogt/digitalt och svartvit film. Intresset har ökat explosionsartat. 
Låt kreativiteten flöda! Jag har en engångskamera från sommarens sista helg att framkalla.

RSS 2.0