Lite spontanitet.
Vaken i ljummet sommarmörker till fin-dansant-känslomusik och med rogivande stadsbrus i bakgrunden. Tänker på impulsivitet när den blir som bäst, storstad som farligt nog bitvis smälter mitt hjärta mer och mer för varje svidande biljett och jag ser insiktsfullt på vad som är av betydelse. Lycka i sin enklaste form. Längtan inför planer på ett sista sommarmåste och ytterligare lite mer storstadspuls bubblar sig närmande upp på ytan. Förhoppningar, förväntningar och glädjeruset är nära att skjuta i höjden och hösten med mörka färger och bitande kyla känns på ett betryggande avstånd.
Tillbaka från sydligaste Sverige.
Hemma igen efter dagar fyllda med diverse spännande utflykter och äventyr. Svårsammanfattat men underbart. Nu lyssnar jag på nytt från Regina Spektor och känner mig mest tom efter en alldeles för lång sovmorgon.
I mitt huvud finns just nu bara KENT.
Jag sköt en DJ sent igår
Blodet stänkte, blev en Pollock i hans bås
Jag flyr genom en nedsläckt korridor
Och mitt indiehjärta slår och slår och slår
Jag står på en flygplats och väntar på känslan
En man vid en avsats, en iskall Michael Caine
Och alla som älskat dig har hatat mig av rädsla
För att jag ska se dem som offer vid Palace & Main
Blodet stänkte, blev en Pollock i hans bås
Jag flyr genom en nedsläckt korridor
Och mitt indiehjärta slår och slår och slår
Jag står på en flygplats och väntar på känslan
En man vid en avsats, en iskall Michael Caine
Och alla som älskat dig har hatat mig av rädsla
För att jag ska se dem som offer vid Palace & Main
