hannashead

Soldyrkande på innergårdsbalkong utan vindpustar. Kort korta shorts och svala kjolar och tunna skjortor som fladdrar och klibbar fast i den stekande värme som råder över åstaden. Likt ett snabbt förvirrat ögonblinkande är sommaren här. Leenden, smått brända ben och fräknar överallt. Lika förvirrat snabbt så försvinner en efter en. Hejdå Bror. Hejdå kamera?! Hejdå Emelie. Kvar är jag i den värmande sommarkvällen. Ensam. På en kyligt namngiven gata ironiskt nog. Med sommarkänslor upp till öronen. I väntan på lite action, dags för egentid med Anna Gavalda, spikmatta, kvällspromenader, solglassning, åhäng och andra nyttigheter. Kanske lite Gävle och lite Stockholm som fusk på det.

Sent nattsurfande med Jens i bakgrunden. Med regndagar en efter en flaxar sinnet lätt iväg på annat håll. P a r i s. Inser igen hur innerligt det lockar. Sitta på La Fourmi med ett glas vin och se på förbipasserande Montmartrebor, strosa runt i La Marais och slinka in i de bästa och billigast skådade secondhand butiker eller kliva uppför alla de hundratals trappsteg till Sacré-Cœur och se en utsikt värd att blicka ut över i timmar. Men efter regn kommer solsken, klyshigt men sant. Då ska jag börja fotografera igen. Stilla sinnet och tankarna och rastlösheten för en stund och Paris får flyta ytligt tillbaka in i dimman och vänta där ett litet tag till.