Långa nätter med svårdefinerbara gränser.

Sömnigheten med trötta ögon försvann lika fort som den dök upp. Kroppen har blivit lika förvirrad som sinnet. Natt och dag existerar inte längre inom fina ramar. Nyss och plötsligt mitt i natten slog det mig att jag vill spela piano. Lära mig La valse d'Amelie av Yann Tiersen. Det skulle vara fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0